Bonsoir Monsieur

Denna aprilafton är min längtan allt utom förnuftig mon Cher.
Drömde om Er imorse igen och tyckte mig förnimma Er närvaro högst påtagligt då jag slog upp ögonen – det måste vara vårljuset som sätter både hormoner och vett ur balans. I flera dagar har mina tankar varit hos Er och jag har grubblat mig fördärvad över ”cosa nostra” men givetvis inte blivit ett dugg klokare. Känner mig ansatt ifrån alla håll men kan ändå inte fatta några som helst avgörande beslut. Vet inte hur jag ska ha det med mina känslor vare sig det gäller min sjukdom, min konst eller med Er Monsieur. De tre spörsmålen går som vanligt hand i hand och blir bara till ett kaotiskt sammelsurium så fort jag börjar dra i tåtarna. Allt hänger så att säga i luften…

Imorse lät jag mig förföras av Er igen och villigt ledas in i tumultartade lekar. Hur kan ni besätta mina tankar och min kropp på detta sätt Monsieur?
Är det bara jag som befattar mig med de här magiska och förunderliga tingen eller upplever ni samma sak? Vi kommunicerar på ett mycket märkligt plan när de där förtrollande tillfällena uppstår och jag kan sannerligen höra och känna Er hur tydligt som helst. Efteråt är jag alltid lugn och tillitsfull - väldigt närvarande i nuet och i mig själv. Ni utför verkligen underverk med mig de där stunderna Monsieur. Kanske är det bara mina fantasier men oavsett så är det högst flagranta och mycket ljuva.

Det har gått månader sedan vi sågs nu och min önskan om att snart få återse Er är konstant. Nu har så ett tillfälle uppenbarats igen men om Ni vill göra mig till viljes denna gång vet bara ödet. Nästa söndag när vi går in i månaden maj, tänkte jag och väninnorna ta en liten tur till ”Era trakter” Monsieur. Det är en utställning som lockar så vi går gärna en liten konstrunda när vi ändå är i staden. Tänk om Ni då kunde dyka upp så där som ni gör ibland och bara låta mig fyllas med Eros förhärligande inspiration. Det skulle vara en ära Monsieur!
Då skulle jag på ett legitimt sätt kunna få lägga mina armar omkring Er igen och samtidigt fråga Er gällande den där andra saken som jag är så förtvivlat nyfiken på. Snälla Monsieur, säg att ni vill!
Kanske, kanske att jag då också kysser Er av tacksamhet. Fast det vågar jag nog inte en gång till…

Avslutar som vanligt med något osynligt…
Er ”mysteriska” och för kvällen trånsjuka Clara W.