"Roligt, griser ska inte ha roligt!" Stackars Anton, Emils pappa. Full av alla måsten, allt som måste göras och hur en riktig far skulle vara. Emil jagade han rakt in i snickeboa, där satt han lugnt med ett leende snidade vidare på ännu en ny gubbe som gjordes när han gjort hyss igen. Han var ju ändå ett barn.

Tänk om jag hade sprungit till snickeboa varje gång jag gjort något som inte tillhörde det rätta. Oj, det hade blivit en hel del gubbar. Dessa gubbar hade visat på allt jag inte följt och som jag sen lärt mig anpassa mig till. Då skulle jag idag kunna sitta och titta på alla gubbarna och tänka att jag i alla fall hade haft roligt.

Att ha roligt verkar inte vara något som tillhör vardagen. Vi måste...... vi ska...... vi har något som ska göras på just det sättet.

Men säger jag "Om jag vill ha roligt på vägen hur gör jag då?"

"Tänk inte på det utan gör det du måste göra."

Jag vägrar och är obstinat då får jag ta följderna, men jag mår bra också.


Min tanke: "Jag har i alla fall gjort mitt bästa utan att jag haft någon elak avsikt eller gjort illa någon för att jag valde min väg."