hennes glödande blick tog mig på bar gärning
hennes kropp krossade allt mitt motstånd
hennes leende var bara ett världskrig ifrån
dina livs levande misstankar

hon var ett allt i en suddig värld
så ren i en smutsig buk
hon förfriskade en statisk tanke
om trohetens inprogramerade moral

jag trampade rakt ned i träsket
irrade omkring runt hennes bröst
fann din bild i hennes sköte
och blev avrättad av min egen åtrå

krutet närade de tankar av frihet
att besudlad äro min tanke blott
att min död finnes i det samma
som din förmaning om kärlek ges

mitt andetag är hennes i ofruktsam tillvaro
mitt liv är förvillat bort
så ensam i misstankarnas Universum
att lögnen blir min näring att gömma mig skamset bakom