varför skulle jag dö i dina armar brusten
med ett hjärta av härdad granit
blott kraften var hämtad från lusten
där du uppfann dig själv som samarit

ditt famntag var av en väns vilja
din smekning en rårörd kompott
ur vänskap skall vi aldrig skilja
men längtan blev kärleken blott

ur barm skrek en längtan klar
sprungen ur en oskyldig blick
ty där fick jag alla berusande svar
att helvetet uppfans när du gick

så bruten i en sorgsen serenad
där vänskapen inte längre närade
där jag till högre makter förgäves bad
att min kärlek inte längre besvärade

din doft blev ett andetag för min själ
och din smekning gav mig liv
vår värld blev en akilleshäl
när drömmen blott var fiktiv

till trots du ensam på vägen vandrar
ack så ljuv trots förlusten
är det bara omöjligheten jag klandrar
när jag ska dö i dina armar brusten