jag åt ditt hjärta
jag slukade det med hull och hår
jag skulle ju bara berätta
hur jag egentligen mår

jag åt din förbrukade själ
med hetlevrad vilja
men jag ville ju dig väl
ett inget gick att urskilja

jag förblindade din blick
med skiftande motiv
för det var ju det jag fick
av ditt urvattnade liv

jag stal din morgondag
med ursinnig svartsjuka
jag fick inte vara svag
och ville inte dig missbruka

jag hindrade din flykt
med kraft och hot
du blev tilltryckt
kvar av dig blev skrot

en kaksmula från ditt forna jag
en apati som resignerar solens ljus
ett minne så osannoligt vag
och en morgondag så diffus

vi var motsatsernas dilemma
och ur kramades bara smärta
och kvar är bara en fågelskrämma
för att jag åt ditt hjärta