vad vill den mig?
skapa oro i redan regntunga moln
där skiljelinjen mellan girighet och ömhet bara är
ett ord ifrån

vad vill den mig egentligen?
röra runt i grytan och förblinda mina uträknade
steg och vilseföra mig ut i det okända.

jag är redan provocerad in i vilsenheten och ser
snart på människan med svärta och smärta

hur kan då kärleken leva i en värld, där ett allt
plockas från själviskhetens kammare. hur kan något
blöda så ymmigt och ändå stå raklång i orkanens öga?

mina svar förtvinar ned i en brunn av kraftlöshet, och jag
springer iväg med andan i halsen, så fort någon yppar ordet kärlek.

den träffar mina ömmaste kroppsdelar och formar om min annars
så övertydliga värld.
sen ska jag tacksamt älska den, som om det vore det yttersta av
gåvor.

förbryllad är jag
då en majoritet söker
något som får dem att falla i bitar
och smetas ut på trottarens redan nedkissade kant

där står de sedan och försöker hitta splillrorna av sig själva
medan fiolens strängar ljuder fram överemotionella ljudvågor.

kärleken är DÖD
Länge leve kärleken

den tar bit för bit av min redan urvattnade själ och vrider till
sedan ska jag försöka åstadkomma underverk med blindhet och dövhet i samma rörelse.

jag älskar kärleken
jag hatar kärleken

den snurrar in mig i återvändsgränder.
jag faller ned för avgrunder
jag sårar mig till tragikens ytterkanter
och jag självdör under dess tunga längtan

förbryllad är jag

vad vill den mig egentligen?
när lyckan varar i sju sekunder medan jakten på den är i en evighet.

kärleken är DÖD
Länge leve kärleken