jag flyter
ovanpå molnen och ruset hänger fortfarande kvar
jag ryser
av bara tanken att du är så uppenbar
jag känner
min förväntan av vårt gemensamma ljus
jag finner
din utsträckta hand genom livets brus

jag hoppas
att vi finner oss i gemensam tid
jag ser
ur mörkret föds tanken så timid
jag fasar
att du blott är en fantasi
jag gråter
när du inte finns i min symmetri

jag vill
att du räddar min splittrade syn
jag ser
hur du ändrar färgerna i skyn
jag drömmer
om den dagen du för mig härifrån
jag vet
att din kärlek blott är ett lån