jag är en rodnad i din förenklade kyss
och jag sjunker sakta i mitt träsk
stunden blir ack så grotesk
som du lämnade opåverkat nyss

ett spel för din egen njutning
så enkelt att mota bort
mig gör du förnedrat kort
med en nonchalant avslutning

du tog mig på min själ
när jag bjöd in din kropp
du var ett behövligt hopp
tills du med enkelhet sa farväl

du gick med ditt leende bort från mitt liv
kvar lämnade du en splittrat tidsfördriv