Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Anonymt brev

Sitter och tänker på dig
Framför en skärm, funderar på när jag hade ett liv
Jag har varit så dum, mitt hjärta stöter gift
Vaknar utan sol, lyssna, snart kommer fåglar väcka mig
Jag vet att jag varit dum, jag gömmer mig

Dina tungas magi sänder strålar genom min kropp
Vrider mig i behag, jag kan inte glömma
men den natten är gammal
Alla minnen bryts tvärt, jag kan inte klaga
det är till dina ord, du söker mig varje natt
Det är som en sång men vad kan jag göra?
Jag älskar melodin när jag hört den innan
Och i mina drömmar vet jag vad jag får
Älskar dig så jag kan inte låta dig veta


Det måste vara telepati, jag säger inte ord
men du svarar ändå, just i den tid
då jag spelar upp filmen om dig
Och vrider mig i behag
Något är fel
Du söker efter mig
Jag kan inte komma till dig
någonting är i vägen

Jag kan inte svara dig
Jag älskar dig
Jag vill inte förlora dig
Så jag kan inte träffa dig
Allting har ett slut
Allting som har en början
Du får inte försvinna
Så det får aldrig någonsin börja
Jag har planterat dig i jord
Jag andas ditt syre
och somnar i din skugga

Det är inga nyheter
ibland får du höra min röst sprucken av känslor
Bara du växer djupt inom mig
Jag var tvungen att förlora mitt förstånd
för att känna så som jag gör
och jag kan inte tänka
Jag kan inte se
Jag hade ett liv
Håller det på avstånd
sparat djupt i mig




Fri vers av kw.
Läst 427 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-14 02:01



Bookmark and Share


  Carola Jeryd
Vad kan jag säga...
Du sätter hela mig i gungning med det här oerhört vackra och poetiska brevet. Föremålet för texten kan vara lycklig in till bristningsgräns...
Tänk att det kan finnas så mycket känslor och så många tysta ord som kommer ut som en enda kärlekssång på en vit yta.
Den här pärlan ska jag vårda ömt, bokmärka och läsa så ofta att orden suddas. Något av det vackratste du skrivit här!
Kramiz
2010-05-14
  > Nästa text
< Föregående

kw.