Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Längs ödslighetens väg

Längs ödslighetens väg
Längs stjärnornas valv
Längs grå hus

Allt jag känner
Allt jag ser
Allt jag är

Där borta dör de för rättvisa
Här dör jag av leda
Jag vandrar
Jag hör
Jag undrar

Gula blad virvlar längs vägen
Vinden blåser av min huva
Kylan tränger genom fibrerna på min jacka
Över mig är valvet med några stjärnor
Gatlyktans bleka sken döljer galaxer

Månen är full
Månen är blek
Ödslighetens väg är framför mig

Jag är hungrig
Tiden går långsamt
Det är så kal verklighet mellan husens väggar
Mellan fönstren med sneda persienner

Där borta förflyttar sig trupper
In i länder jag aldrig sett
Tre-åringar förlorar benen
fem-åringar förlorar livet
Jag vandrar längs ödslighetens väg

Grå moln spärrar månen
Brinnande däck lyser i mörkret
Röken stiger mot himlen

Glaciären försvinner
Djuren dör
Vägen fylls av barnvagnar
Träden ruttnar
BNP:n stiger

Kära barn
Underbara barn
Du föddes i aldrig skådad tillväxt
Älskade barn
Du är allt
Kära hela livets mening
Din väg är oskriven
Må du kunna se galaxerna
Må du få lukta på blommor
Må du få uppleva fåglarna
Må du få känna obehag av myggor

Längs ödslighetens väg
Tusen ofödda ögon ser ned på mg
Hela himlavalvet är fyllt




Fri vers av kw.
Läst 123 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-10-26 01:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kw.