Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
trasdockan ensam i världen


den ensamma dockan

mitt upp i allt helvete älskade du mig
du sa jag var vacker
tyckte det var fint att mina bröst var små

än idag är jag inte det minsta arg
utan dig hade jag varit död
du var min räddning

jag gav dig min kropp
du gav mig din kärlek

det finns ingen som kommer älska mig mer än du gjorde
aldrig kommer någon åtrå mina späda lemmar med sådan smärta

då och då kom du till mig
dök upp
jag fick en klump i magen

visste att smärtan skulle komma men gå över
trots allt var jag din
jag behövde dig

du smekte min hud med din blick
ansiktet, håret
midjan, benen

mötte mina ögon
viskade att allt kommer ordna sig
din makt över mig total
jag var trygg

du smekte och kramade
jag lät dig bända
knäcka revbenen
ett efter ett
krossa min mussla
mitt olydiga underliv
hårt hårt

mitt blod är överallt
pulserar ut över mina hornhinnor
ser dig i rött

jag skriker det tysta skriket
ber i mitt inre
kom längre in
bara du aldrig lämnar mig

så försvann jag bort
blodig och kall
kvarlämnade är jag och smärtan

det gör så ont
och jag kan inte gråta
bara vänta

när tar du mig igen?
det gör så ont.




Fri vers av sanjoula
Läst 432 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-05-14 23:39



Bookmark and Share


    anonyman
den här är fortfarande fantastiskt bra.
2013-07-30

  Anna*
Smärtsam. Dubbel - precis som det är för ett barn i beroendeställning.
2010-05-30

  Jail Homespun
Oj, jäklar, den här var grym.

Skitbra, verkligen!
2010-05-29

    ej medlem längre
usch. bra och fint på ett hemskt sätt.
2010-05-15

  Staffan Welroos VIP
mycket bra skildrat... tragiskt.
2010-05-14
  > Nästa text
< Föregående

sanjoula
sanjoula