Inatt kommer havet att andas
Inatt kommer vågen att dela min säng
Imorgon när gryningen randas
Separeras två världar igen

Ebb och flod aldrig mötas kan
Aldrig när det dagas
En våg förvandlas dock till man
När dagsljuset försvagas

I drömdimmiga slöjor, i stjärnklar natt
Faller aldrig de blå orden platt
I nattliga famntag – vått i vått
Mäts alla färger och ord med mått

Då tar jag till mitt hjärta
Allt som aldrig öppet sagts
Då samlas kärleksfärger bjärta
i skattkistan där vår loggbok lagts

Inatt sjunger jag mina sånger
Inatt hör du dem ton för ton
Som så många gånger
Försätter vi tankar med tron

Hon kommer aldrig försvinna
Så länge ordet består
För evigt din havsvattenkvinna
På arken lämnar sina spår