De flyr undan nu,

de vita gässen bakom oss

de längtar efter vindar

som brisen inte förmår

och när du skotar storseglet

kan du känna mina hjärtslag

          vila på din hudkostym

hur jag i tankarna för dig allt närmare

          min plats vid focken

om vi skotar nog

kan vi krypa tätt intill vindögat

          med fyllda segel

där lånar jag dig mina lungor

låter dem bli segel inuti din kropp

och mitt hjärta

som får pulsera mitt blod genom dina vener

och vi flyger rakt mot vinden

med de vita gässen

längtande bakom oss

© Birgitta Wäppling, 15 maj 2010