Var det verkligen DU som satt där
Stilla som i väntan
På vad då
Väntade du på MIG
Våra ögon möttes en hundradelssekund
Jag tror du slog ner dina först
Och tur var kanske det…
Det är som i Sodom varenda jävla gång
Och du vet det
Att du satt där borde egentligen varit väntat
Kände av dig redan häromkvällen
Du kom med strömfallet i hallen,
kylan i köket
och rödhaken i natten
Så nära, så nära…
10 år sedan jag SÅG dig sist
Nu blottar du dig igen
Försök inte, jag faller inte
Jag är redan ”död”
Så död som du aldrig kommer att bli ”levande”
Om inte…

Ja, visst händer det att jag saknar
Visst händer det att jag minns
Du lärde mig leva, lärde mig tro
Kärleken kände du inte då
Inte heller nu, nej aldrig…
Att du bara orkar
I evighet, i evighet…
Ibland när du talar
Ibland när du faktiskt lyssnar
Minns jag hur det var
Innan det stora fallet
När vi fortfarande tillhörde samma familj

Ibland saknar jag dig infantilt
För det mesta är du ett hinder
Eller så ”sparkar du fortfarande igång” mig
utan att det märks…
Tänk om du kunde gå med
Jag vill fortfarande ha hela fruktsalladen
Fria viljan är rena skämtet
- och DIN sport
I vissa avseenden är NI jävligt lika
Sålunda talar du tystnadens språk
Vad FAN är det du vill ha sagt här gången …???