jag hör surret
det dånar i mina öron

dånet alltså!

explosionerna förångar min
efterhängsna blindhet
och dörren. DEN jävla dörren
låter aldrig mitt sinne få tala
till punkt.

(nu tror du så jävla förvirrat att du inte vet)

hör du hur jag visslar fast jag har båda fötterna i kläm
hör du hur jag skriker trots att min mun är stängd och förseglad.

det enda jag hör är dånet
och det där förbannade surret

mitt millenium rusar iväg
jag kan inte längre stanna vi en vägkant
för min tro är bortblåst av explosionen

den där sketna explosionen som raderade ut
en framtidslängtan

DEN DÄR JÄVLA DÖRREN!!
-jag hatar skiten, och framförallt när den dyker upp under sena nätter

få mig att förstå att jävligheten äger en naturlag
få mig att förstå att din flykt var logik

få mig att förstå för helvete!

jag lider med ett förfalskat leende
och jag gråter med ett dunkelt skratt

för surret finns kvar där som en förbannelse

och DÅNET!!!

du hade ett förbannat förnedrande leende precis innan, du log sådär som du gör när mina gummiknän rasar ihop i en förödmjukad hög framför dina absoluta VERSALER i dina meningar

jag vet redan hur man dödar mig, men jag visste aldrig hur simpelt du kunde utföra handlingen

jag är en orförandekvark i ett försummat universum, och solens värmande strålar slog nyligen igen porten

du som hade varit ett irriterande lågpristuggummi under en nyklackad sula, du som hade varit syret i mitt liv av kväve, du som hade skapat ljus från ett ständigt mörker

fan ta mig till helvetet, när jag förnimmar
det där jäkla dånet av explosionen
från dörrjäveln!!

(skitskitskitskit) - tills jag somnar av en överdos av kemikalier