den snurrar
inte välmående men dock runt sin axel
solen går upp varje morgon
och fyller världen med behövligt ljus

tacksamt tittar djuren på ljusets gåva
och finfördelningen av resurser påbörjas
i kretsloppets tecken

den snurrar till trots vårt klot
det gör ont från norr till söder
men den snurrar och bringar liv

förvrängd är girigheten som frodas
i övergödningssocietetens radonfyllda lada
för där är tacksamheten inte en gåva
och där finns inget givande

den snurrar
men lider av nyttjandets naiva oändlighet
och blandar om sitt förorenade vatten som
skickas ut till de behövda
för kvar är smulorna av en existens
där överflödet sopar bort de döende

den snurrar
trots skördar som bränns upp
trots hav som torkar
trots liv som förbrukas och
dukas under av få som linserna målat svarta

förbluffad är jag med rädsla i mitt mod
att se hur vi spiller det gröna klotets blod

för borta är livet
borta är ljuset
i det vatten som speglar din och min själ

när den

slutar att snurra gäller bara farväl