Två halvor gör inte en hel

Två utsvultna kärleksträlar i ett land
med omöjliga gränsdragningar

Längtan efter helheten blev ljusets jakt på mörkret

Hennes blick fyllde tomma rum av vibrationer
en längtan var så entydligt vacker
som ett målat stileben av drömmar
som aldrig slog in

Hans förvirring är dimman som lägger sig över kala slätter
fångad i en bortglömd helhet av lycka
tavlan hängde snett och längtan efter beröring
exploderade varje natt

De log mot varandra, de såg varandra genom betongväggar av underhållande drömmar
längtan låg förpackat i ljuva ballader som andades grönska som tystades av verklighetens dimbankar

Ett äktenskap av tidens barn
med lust och h(f)ägring stor
där omvärldens fördömande enbart
bar på uppdiktad sanning
och de bar på varsin offerdräkt

Lyckligt fanns i morgondagen
den tanken blev ett beroende
i världar av drömmande serenader

Leendet var hövligheten
skrattet censurerat
blickarna var suddiga
dofterna en enda syrén

men drömmarna var detsamma
för två halvor gör inte en hel

de måste föras tillsammans