Mitt hjärta brister då och då
och alla bitar faller som en röd ridå
teatern har slutat spela,
det finns inget mer att se
jag har verkligen försökt
men jag har inget mer att ge
de säger jag har prestationsångest,
men vad betyder egentligen det?
de säger jag är sjuk av avund
och jag kan hålla med
de säger att dessa nog hänger ihop
två och två
men är det vad jag inte kan ge,
eller vad jag försöker få?
de skriver krumelurer på ett papper
som jag aldrig får se
kanske har hon bara ritat en giraff
med halsen lite sne
de nickar till ens ord, och jag känner mig störd
kom jag verkligen hit frivlligt eller blev jag körd?
jag vill skrika ut min ilska, men det vill väl alla ibland
jag vill inte glömma, inte låta den rinna ut i sand

de vill att jag ska bli normal, men jag vill vara speciell