Låt mig få minnas
de bilder som du målade
de färger som fyllde min
värld i en vacker liten oas

Låt mig få se dina rörelser
som smeker mitt urvattnade sinne
i torkans eviga öken

Du är bilden som ger näring åt mitt morgonljus
och du bildar skyddet mot det mörker som omger

Skillnaden mellan hat och liv blir knappt ett fotsteg

Låt mig få minnas
de steg du tog i din ensamhet
den glädje du fylldes med
jag kan inte längre bara anta
jag kan bara numera se

förlåtelser är blott en nyans
i ett liv av klarhet

Jag beklagar mina steg i ofulländning
jag raserar mina steg av nonchalans
men jag vet så klart att ditt liv

Finns i min hand

och jag förlåter

ett liv som borde vara du och jag