Tankar kommer och tankar går inför denna bild från den östra kusten.

Jag undrar vad som rörde sig i min lilla hjärna här?

Det var krigsår och ångest och oro i världen.

Fick jag med mig något av den här stämningen ut i livet?

Pappa - en publikan i stan - mörklade fönstren liksom alla andra så krigsflygplanen ej av misstag skulle släppa bomber då de flög över vårt land.

Det var ransonering av matvaror.

Grannar kom och tiggde kuponger då vi var många barn och det förväntades att vi skulle få kuponger över.

Man köpte mjölk i kruka som mättes upp med litermått.

Till det yttre frid och fröjd...

men hur var det egentligen?

Vi var ju väldigt nära att dras med i kriget.

Skräcken måste ha suttit där i vuxenvärlden.

Vad vet jag?