Du hade ett hjärta av guld.

Du älskade oss av hela din själ.

Du sörjde över att som fiskareson ej fått råd att gå på dåtidens läroverk.

Du försökte kompensera detta med studier i språk och konst som var dina favoritämnen bland många.

Du hade en konstnärs själ och besökte ofta biblioteketet för att inhämta kunskap om de stora författarna.

Du målade tavlor i olja och gjorde karikatyrer som fick oss att skratta gott.

Du spelade orgel och gitarr och sjöng för oss.

Du kunde ej fatta då jag vägrade att börja på läroverket

...satt i timmar med mig för att försöka övertala mig.

Du fick senare se att jag tog mig fram ändå genom folkhögskola och senare högskoleutbildning i huvudstaden.

Du gillade att lägga dig i samhällsdebatten i ortspressen oftast genom kluriga och roliga insändare i aktuella ämnen.

Då du fick hjärtinfarkt trodde du att du skulle repa dig efter lite sömn.

Jag satt och höll din hand men du vaknade aldrig mer pappa?!

Du är den nära anförvant som lämnat oss som jag saknar mest.

Jag älskar dig så att det gör ont och ser fram emot att möta dig igen

...där ingen sorg är mer och inga tårar.