det är en själv
fegheten talar
så makalöst

inte tragiskt
men olyckligt
ståendes med ensamheten i handflatan
och ljuset bländar mina steg

till trots
är fegheten en vän i mörkret
till trots är det mina demoner som skriker ut sina viljor
jag är blott en själ
fylld av puls men andetagen är
försvinnande

mitt finnande av mig
finns i din blick

och ruset är ett minne av en fantasi