någon borde veta
att vi ses snart igen
trots att vi står tusen ljusår från
murarna växer till himmelen
och vattnet inte längre är blått

din blickar skrek viljan att göra kärlek
sen dog tiden
och gav födelse åt resan mot evigheten

någon borde veta
att kyssarna kräver närvaro
med ärligt menade andetag
fast vilan blev åtrån
och tillsammans seglade vi på uttorkade oceaner

dina rörelser vibrerade längtan att göra kärlek
sen dog drömmen
när fåfängan fångade våra sinnen

någon borde veta
att eld krävs för att göra kärlek
där glöden är bristen på syre

vi håller våra händer
med vilja att springa i våra promenader
för en döendes sista önskan är inte livet
det är viljan att finna döden utan fruktan

så någon borde ju veta
att vi faktiskt är ett
att vår flod av tårar är vägen mot ett bättre liv