jag ser hur livet formar den spegel som vänder min historia
förnyad är blicken mot ett framtida kaos
ännu starkare lyser lampan om ett nu
där jag ser hur din kropp väller av vilja
där vinterkylan höll oss itu

dina ord smörjer mina torra blickar
och du formar min värld till en färg
nyanserat lägger du mig ner i vattnet
kysser min döende märg

hur kan en himmel bli så vacker med alla orkaner
när jag slutligen såg den i ögon formade av oceaner

min vägvisare har rustat mig för resa genom mod
och jag känner hur diktaren dör i mina armar
och kärleken ska emulsioneras i mitt blod

där sinnet fick smaka på asfalt
och betongen stod förvånat och log
där är grönskan nu åter
för det var diktaren som slutligen dog

nu är orden i samstämmig överflöd
för drömmen blev till sand
för diktaren är slutligen död
när Poeten tog min hand