där blodet pumpas ut vid finskurna vener
offras känslorna på bål
där skriken ödslas med grymma gemener
när längtan fyller bottenlösa vrål

där står vi alla med ett dött hjärta i hand
vi som nitlotten naivt drog
för alla vansinnigt många brutna band
som plötsligt bara tragiskt dog

de brustna hjärtans klubb är vi
med svärta i våra tårfyllda blickar
där kärleken plötsligt bara drog förbi
och till klubben de oss skickar

låt oss nu ta varandras händer i ring
gråta gemensamt med livets grymma
för vårt självhat är en förlorad ring
som får oss mot meningslösheten rymma

vi är de förlorade
för vi dog när vi miste rubb och stubb
vi är de korade
i brustna hjärtans förbannade klubb