Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den nakna sanningen

När jag gick så blev det ingenting kvar
trots att vårt liv varit så underbart
Så mycket vi hade gjort och upplevt
Fostrat tre söner och haft två hundar,
bott i villa i Täby, fyllt femtio,
varit i New York, London och Taj Mahal
Inte ett minne av dig och vårt liv
hade jag med mig när vi gick isär
Jag har försökt rekonstruera allt
men insett livet var ganska tråkigt
Vi sa ju aldrig nåt om meningen
och avsikten med att leva så där
Ska jag vara ärlig syndade vi
för vi lämnade tomheten i arv
till barnen vi med kärlek fostrade
Kan du tänka dig nu förstår jag det
och det gör mig så förfärligt ledsen




Fri vers (Fri form) av montaigne
Läst 380 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-06-05 19:37



Bookmark and Share


  Sandra_Flickan
Oj, så bra skrivet. :) Det är ju så.. Man tröttnar på varandra. Jag tror inte på att det finns evig kärlek. Någon gång skiljs man åt hur sorgligt det än låter.. ;-( Kram/ sandra
2010-07-23

    Erika H
Så klockrent du lägger denna. Tomheten blandat med det kärleksfulla och det blir liksom inte mer än så. Det räcker långt. Ett tag, för vissa hela tiden, för andra tills det en dag är slut och över.
Denna text känns naken och oerhört nära. Mjukt skriven med den insiktsfulla pennan som omger och tränger in.
Topp!
2010-06-06

  Gunnel André VIP
Såå insiktsfullt i en situation som många rent faktiskt delar men få skulle kunna sätta ord på. Men sista anhalten på separationsresan är vemod och dina rader förmedlar just vemod snarare än smärta.
2010-06-06
  > Nästa text
< Föregående

montaigne
montaigne