hon är som en snöflinga om vintern
ringlar ner mot verkligheten
alla ser
låter henne falla
för det är ju ändå vinter
och hon är bara en
av många

när våren kommer
är hon fortfarande samma snöflinga
alla börjar sjunga för kylan smälter
och ingen bryr sig
om hur hon sakta försvinner
ner i jorden
i mörkret

solen värmer fram sommaren
alla skrattar och dansar barfota
men hon är bara en svag vattendroppe nu
osynlig längs roten på en ros
och alla tror
att hon är rosen
för ingen vill se
sanningen

ensam
väntar hon på hösten
som ska lyfta henne upp mot himmelen igen
så hon kan bli en snöflinga i vintern
en gång till
och kanske denna gång
kommer hon landa i någons armar
bli varsamt hållen
i kärlek

och kanske
få vara en ros på riktigt