Stormöga
ser ut över vattnet
allting stilla
ett återhållet andetag
gryningen
hälls ut ur natten
faller nedför bergssidorna
med hundskall och måsars skri
med rasslande bris i törstiga löv
igelkotten tassar till mörkret
och ljuset har doft
av rosmarin
och trötta salta vågor

Blåblåblick
som är lätt
att andas in
som meloners rena septemberluft
Blåöga ser
in i Mig
djupt från långt, långt håll

Sorgöga
flyttar
men hjärtat stannar kvar
det enda
som händer
är att
blicken ser nya vyer
tvättade av förändring

Min kära
du har en vacker sorg
en förändrad glädje
lurar bakom dina
tunga tankar
och det regnar
i ditt ansikte