Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ge mig fem minuter

Jag samlar mig, det måste alltid finnas tid, en tid för sorterande, när regnet är gråblaskigt och inte ett dugg befriande. Det finns ett rum här, alldeles naket, fullt av hjärtlösa tomhetsekon och kasserade minnen.
Det är dags att gå nu.

Att lämna allt igen. Och igen och igen.

Så jag samlar mig.


Prosa av Carola Zettergren
Läst 360 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-06-21 00:57



Bookmark and Share

  Per Teofilusson
som att stoppa minnesanteckningar i ett snurrande cykelhjul i en till hälften nedsjunken hölada.
2010-06-21

  lycksele
Samla dej du. Om ett par år kanske du verkligen kommer igån - igen.

Fint foto du har i din profil.
Jag gillar det verkligen!
Det är utsidan av Carolas huvud.
Och där innanför finns alla Carolas tankar, drömmar och plågor. Jag får lust att kyssa din kind. Tokig tanke, men jag är spontan av mig.
Och inför en riktig kvinna är det lätt för en man, som törs det, att bli ett barn. Och bli inspirerad till de mest otroliga ting. Eller få kontakt med det sanna livet med alla sina dunkla livsdrifter.

Du har det inte lätt, det vet jag.
Men själv har sjukpension - för psyket.
Så kan ske vet jag något lite
om hur det kan kännas.

/din lycksele
2010-06-21

  Anna*
Suveränt summerat!
2010-06-21

  walborg
Fint att läsa Dina reflektioner.
2010-06-21

  Måna N. Berger
Mycket väl samlade ord här!
2010-06-21

  Octavia
Precis så.
Har man tänkt och gjort många gånger.
Men en av gångerna skall lyckas.
2010-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren