Vi tog promenad tunnelbanan
ner till tantolunden
där stod ungdomar efter ungdomar
med alldeles för mycket sprit
Polisen hade alldeles för lite resurser
endast en futtig polisbil
det fanns ej nån kontroll
bara dom brinnande engångs poiarna
i det lysande eldiscots fertila stadium

Där träffade vi en punkare
(eller var han skinhead eller ingeting alls)
Han grät för sin broder
som dött i en drunknings olycka
när ingen ville se
och han grät i våra armar
sitt fylle gråt
vi höll om främlingen
i den nattliga svärmningen

*

Jag saknar mig tillbaka till drakens näste
drakens näste ute på konungens holme

där vuxna spelar spel mot barnen
med själen som insats och några kort

där nere i katakomberna
med ståldörrar och panikrum

där vi löste familjefrågor och bytte kort
där vi lärde oss älska livet

*

Jag vet ej vart du kom från
eller minns hur våra liv snörade ihop oss
du skulle hem och jag...
Jag bara fanns

Jag var din lyktbärare
den som såg till att du fick näring
och att du nyktra till
på golvet, mot pelaren

Det var fot fotografering och stoj
sen hem fylle svajning
som var i full gång
i dom flimmer belysta tuberna

Jag såg dig ta ett sista steg ut i mörkret
“jag klarar mig härifrån”
lyktan slocknade
så såg jag dig aldrig mer

du försvann i svärmningen

*

Jag var pyromanen i det mest lättantändliga huset i Stockholm
där jag gjorde åska för gudarna
som äntligen visat Odysseus hem

i det hustet där kortspels sekten satt på vinden
och bytte sammanhang där ner med dom tusen repen
där jag var för svag och ynklig för att gå med

Där dom skärande sångerna från dom uppspelande las på lager
emellan flagnande kulisser och vittrande bjälkar
där vishets åren bor djupt inne i uppbyggnaden

*

Den stängda tunnelbanan kidnappade oss från vårt hem
fast i slussen där svart taxina var så dyra
i ett avsides hörn på en gråfylld gångtunnel scen
fanns en konsert från två till fem
där han fick med sina sex strängar natten styra
alla medpassagerare genom den kalla betongens ven
med kom också dom levande fylleristerna på sina ostadiga ben
så var det den där underbara akustiken som dunsa mot plastfönster
bakom stod dom frysta modellerna som inte fick vara
i svärmens ögon såg vi oss alla klara
färdiga, kompletta mot kaklets mönster
snabbt som händerna sluta så kom vi tillbaka till skalet med sanden
så kravlla vi ur hålet och täckte solen med handen

*

O, Svärmningen
O, Svärmningen
Svärmningen tar över min kropp
och driver mig till närmaste samlingsplats
där jag ser känslorna spelas över ansikterna
på förbi flytande massor

O, Svärmningen
O, Svärmningen
Svärmningen tar över min kropp
och tvingar in mig i alltet
in i mänsklig vardag
in emellan dom talande väggarna