Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min Stagnelius

de talade om din fulhet
ditt avoga
hur annorlunda och din död
vilken död

herregud vackraste

dina ord


Fri vers av Carola Zettergren
Läst 466 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2010-06-21 21:15



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Stagnelius...Ett osedvanligt bra val av poet att hylla. Min favoritdikt är nog "Molnet". Den som inleds "Vad är vårt liv? Ett moln som flyktigt simmar / Kring rymderna på ödets kalla ilar. / Förvandlat evigt, aldrig det sig vilar / Och varar högst en sommaraftons timmar...". Det är förgängligt och trösterikt på samma gång, och visst tillhör hans ord de vackraste. Fast för mig så är han nog en Höstens poet framför andra. Den tid då allt mognar och vissnar ner och livskänslan samtidigt gör sig så väldigt påtaglig och markant.
2010-06-25

  walborg
En gripande vacker ande och själ i en trasig kropp.
2010-06-22

  Per Teofilusson
en spetälsk med fjärilsmage, i andnöd.
2010-06-21

  Lili Samuelsson VIP
gillar kontrasterna i det fula och det vackra

"till föruttnelsen" är en dikt som präglat mig i mitt skrivande

och för alla er som inte läst den så kommer den här
alltså skriven av stagnelius



Till förruttnelsen

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro
2010-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren