Lögnen smeker in mig i ett betryggand hörn av slutna ögon, där sitter jag med en välsmakande verklighetsuppfattning.

Osanningarna för mig flytande ut på stilla vatten i en underbar skärgård som osar sommarvals på bryggorna. Renheten bli påtaglig i sammetslena förpackningar där leenden och ärliga skratt är i vetskapens skådespel.

För drömmarna bli synliga i sin ensamhet.

Jag råder bot på min smärta via olösbara labyrinter. Jag råder bot på min dumhet genom att skrika vid massiva folksamlingar och titta när mörkret redan gjort intåg.

För se hur ljuset skapar oärliga hopp,
se hur morgondaggen bara förvätar
och se hur jag förvivlat låter den påhittade världen bli min sanning när mitt sinne bara klarar att överleva.

Lögnen smeker mig in i ett vaggande lugn, där spegelbilden blir en kavalkad av ursäkter som låter som en dröm.
Mina drömmar blir patetiskt synliga i sin ensamhet, och din blick en enda lång plåga.

För ljuset bli en påminnelse i mörkret, och din doft en enda evighet.

Förlös mig ut i en värld av styrka,
där jag kan se utan gråhet
och känna din hand smeka min svultna världsbild.

Fånga mig och konvertera denna ensamma själ in i en värld som låter skönhet ses från de som faktiskt kan nyttja dess ärliga uppsåt.