Blicken flackar, vilken väg ska jag ta?
Snubblar och mina tankar faller ut,
samlar snabbt ihop dem med rädslan
att han eller hon, hann se dem.
Dock hinner en tanke och några känslor,
röra en tegelvägg och allt faller ner.


Någon har ändrat riktning
på vägskylten, och alla hamnar fel.
Förutom jag, för det var jag som vred
på skylten och spottade ut mitt vrede
på grund av min tillfälliga förvirring.
Molnen viskade en massa lögner,
till mig, jag visste inte på vem av
alla dessa moln jag skulle tro på.

Hägringen viskade sanningen,
i mitt öra.
Jag ville inget tro eller göra,
bara stod där och hoppades
på att det verkligen var en hägring.
Och inget annat.