Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ni människor är en sorglig ras


Ni får förlåta mig
men jag har svårt att se
att det här ni ägnar er åt
skulle vara kärlek

all denna smärta
alla dessa brustna hjärtan
alla dessa tårar

jag vet inte vad det kallas
men det kan aldrig vara kärlek

kärleken
kan aldrig dö
försvinna
ta slut

kärleken
får oss att slå rot
växa
blomma

kärleken
gör oss
till de vackraste
av skapelser

sa hon
bredde ut sina vingar
och flög sin väg




Fri vers av SusieQ
Läst 345 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-06-23 06:07



Bookmark and Share

  Kjell A. H Lundin
En albatross vill jag återfödas till.

Sorgligt i ett positivt förmedlande.
Härligt!

Hälsning
Kjell
2010-07-01

  Mats Henricson
Du har så rätt och om ALLA spred KÄRLEKENS Budskap så UNDERBART som DU gör så försvann ALLA krig som i ett trollslag ! BOKMÄRKER !
2010-06-24

  Yrre VIP
Mycket vackert! Men, ändock, kärlek har många färger ;)
2010-06-24

  Anna*
Oj, så fint och sant och tragiskt på en och samma gång
2010-06-24

  Tini Tut
Jag är universum, och jag älskar, och älskar, och älskar.
Kram Tini tut
2010-06-23

  Larz Gustafsson VIP
P.S. Skönt att du inte skriver under på den löjliga pseudovetenskap som säger att vi skulle vara fler raser. Det finns bara en mänsklig ras. Sedan har vi olika etniskt ursprung, men det är en annan sak. D.S.
2010-06-23

  Larz Gustafsson VIP
Vår s k kärlek är besudlad av vår egoism. Och det gäller oss alla. Undantagslöst.
2010-06-23
  > Nästa text
< Föregående

SusieQ
SusieQ