i lod hänger bilden som tar tag i mig
de ögonen som öppnar nya portar
och det leende som bryter konflikter

så fordrande av mitt avskalade ego
att självinsikten skrattar åt mina egna oviljor

planeten längst bort
och du var solen
medan omloppsbanan bara väckte mina brustna tankar

det borde vara enkelt, men döden är enklare

men där..
just där finns dina blickar sköra som smälter min egen värld
som målar ett Universum i min hand
och ruvar på kärlek som värmer mitt svultna hjärta

där kunde enkelheten få frodas utan inblandning av komplikationer
och av olikheter som utan nåd dödar

drömmar av beröringar var ett nog
i en själslig fängelsehåla
och sökandet efter magin
blev en evighet

bilden hängde där på väggen

och jag från taket