Byggare Bob sitter fast i betongen
han kan inte komma loss
betongen håller honom fången
och det kan vara rätt marigt förstås
tänk dig själv att sitta fast
i ett liv där världen består av plast
ingenting är äkta
alla hans drömmar spräckta

tänk dig bara falska blickar
vart än du ser
och breven som folk skickar
det är brev men inget mer
han trodde falskhet hade en gräns
men nu är han och jag överens
lita inte på nån på den här planeten
och skit i ärligheten

ja då har du plötsligt blivit
som alla andra här
och som Cornelis så väl beskrivit
sin polare Per
livet har sin gilla gång
och refrängen är kort
men versen lång
och det gottaste det ska man visst
spara till sist

men det där är inte min melodi
nej refrängen den får bli lång
och versen den skiter vi i
den får vi ta nån annan gång
så sjung nu med man och mus
befria Bob från betonghus
plast förvandlas till äkta
Bobs drömmar återuppväckta