Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Visa i rusningstid

vad är det på din arm som tickar
varför tittar du på den och inte mig
måste du veta vilken siffra visaren prickar
eller är du rädd att den ska lämna dig

jag har funderat på vem som uppfann tiden
och hur de levde innan dess
vad de tänkte när någons tid var förliden
om de hade orden krav och stress

ibland gör det så ont att leva
när varje klockslag slår hårt emot mitt bröst
i ditt sköte vill jag treva
och viska med min arma röst

ditt gökur vrålar i mitt öra
låt oss mörda det och käka det till lunch
då kan vi skåla utan att bli störda
jag med min whiskey och du med din punsch

den här stan är så frusen
men din kropp den är så varm
får jag lägga mitt huvud på blusen
mot din barm

är du med och slåss
i all denna hysteri
eller du kanske inte behöver oss
i ditt liv

för du har det gott
du har gjort karriär
uppnått nåt
och blivit kär

men kanske vi ses nån gång igen
kanske tiden trots allt för oss ihop
då ska vi dansa min vän
när de studerar oss i deras mikroskop




Fri vers av Daniel Rosenholm
Läst 654 gånger
Publicerad 2006-01-02 18:28



Bookmark and Share


  mariann
Ett flöde i denna text som håller mig fast.
Underbara rader som tickar fram.
2006-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Daniel Rosenholm
Daniel Rosenholm