Estella vandrar genom mina tankar
sätter fotavtryck i min själ
smärtan från ett hjärta som bankar
Estella jag minns så väl
hur våra nätter blev en evighet
hur jag sög luften ur dina lungor
vi knöt ihop våra tungor
älskade sönder vår evighet
jag hade somnat när du packade och smet

Hon ber mig måla hennes porträtt
och fast det varit en dröm så stark
får jag inte en linje att bli rätt
hennes skönhet kan inte avbildas på ark
hon dansar naken som en ängel i mitt rum
och jag ligger tyst och tittar på
Estella måste du gå
det ville jag säga men förblev stum
hon klädde på sig och lämnade kvar mig i mitt rum

Nu går nätterna inte lika fort
men hon har lovat komma tillbaks
hon sa jag blir väl borta ett tag
men en dag ska det bli du och jag
så länge får jag nöja mig
med hennes fotspår i min själ
och hennes kropp i mina drömmar
Estella går emot alla strömmar
så när man lyckats ha alla minnen ihjäl
då kommer hon klampandes in i ens själ