ack min kära försvunna
blott min gråhet är
längtan att förkunna
då vardagen förtär


ty begravd äro den handling
att ånyo klättra berg
från lättjans smutsiga förvandling
till soljusets färg


poesin är för längesedan död
låt pulsen matas av gråhet
utslitenheten är av en slocknad glöd
och synvillan det enda jag vet


förlorade vinster skördar mitt sinne
patetiskt det fövandlar min åtrå
vägvalen bildar mitt vansinne
och jag kommer aldrig att förstå


du är blott min ensamma stig
förunnar mitt sanna dekret
konstlad du förvandlar min intrig
till ännu en död poet