sällsamheten smickrar vid en botgörings boning
frustrerande kantas min blick
att således brott är blott en försoning
när nattens dag förvillat gick
målande av osynlighet där hjärtan faller
och likgiltigheten ständigt råder
där brustenheten är som döende koraller
och jag återkallas enbart av nåder
hur ska en ursäkt kunna blidka freden
när hotet ständigt framkallas
när förvisningen rättas ständigt i leden
och vedergällning ska anfallas


sällsamheten smickrar vid bilder så ljuva
frustrerande kastas mina ord
där konsekvensen ständigt ska ruva
och min själ begår självmord