Så du skakade av dig
skepnaden
för den panna som
blivit skrynklig av
tänkandet

Vi älskade med
stereotyperna
i dom mötesplatser
för hjärnorna i
surret

Ljud slutar aldrig ljuda av
försoning
du handfängsla mig
till allt det där
gröna

Du boskattade livet på
avbetalning
ishanden vilade
över det ekonomiska
missförståndet

Han slätade till normaliseringen
medgivet
medans kontrollerande händer
reste sin ragg
övergivna

Små barnen kalasade på
eftermiddagen
trapphuset tvingade dom
svarta barnen in i
avskildhet

Att dom petade var en
självklarhet
för att föra in oss
i dektetivarbetets lång smala
staplar

Men göm världen under
armen
från den jagande neonen
och mamma pojkarnas
blick

Så svälj satan som
sömntablett
så synden inte bänder
upp ögonen som
straff

Måtte, gud gjort oss
olika
så att vi moraliskt
kan kanibalisera på varann i
slakteriet

Men vår position är förbi och
dömd
när grävmaskinerna välter över mig
i byggnationen av den perfekta
människan