är tystnad ett inget?
ett eko med munkavel som ruvar i väntan på att finna
är tystnad ett hatobjekt?
ett virus som sprider sig luftburet med ostämda vindar

är tystnaden en likgiltig väntan på ett avbrott?

där brisen plötsligt flyr sin kos och stängda dörrar matar oss med obekvämligheter, medan omvärldens pekpinnar bryter sönder den stymmelse av skönhet en tystnad dock kan ha.

vi somnar av den
vi njuter av den
vi finner frid i dess sköte

men ändock, ruvar det apatiska, frenetiskt förvirrande landskapet som låter knappnålarna tala sitt språk och vi ruskar om våra sinnen i den rädsla den frambringar i en hel omedvetenhet

där skräcken plötsligt får ett ansikte talar tystnaden in oss i ett mörker, som höjer garden och får oss att tvångsmatas med svartvita bilder

är ett inget något i ett tyst mörkt väntrum?

är vi funna i landskapet bortom ljudlöshetens skrämda tillvaro?

vi är summan av de tankar ärvda av en hel mänsklighet

fast i tysthet
ruvar vi med vår skönhet till en berusande sömn av frid