tidevarv har stannat med mig i din bröstkorg
där mina rop dör ut av konkurrerande ekon
låt inte viljan dö ut bakom vårt misslyckande
medan paradiset skrattar åt våra drömmar

få mig naken i bruset
se hur vi fyller varandra
utan det leende
som borde ha varit självklarhet i vår kristallvärld

åren dödar bara våra ord
medan ljuset svalkar

dagarna minner om friden
som befinner sig bakom oss