kunde ha blivit älskad
kunde ha stått där på podiet och höra hyllningarna

att kräla i stoften tillhörde inte planerna
du bröt upp mina revben, du blottade mitt blåa blod
och dansen över mina kvarlevor slutade med en spya vid närmaste dike

plastpåsen över munnen ruvade de hemligheter som senare spikades upp på plakat, där omvärlden sedan lagenligt förringade

smakade långsamt på ordet offer
då ritualen flyttades från skål till altare
med kritvit puder som strös i elden
då soljuset bara bländade

kunde ha blivit älskad
skiljelinjen var obehagligt tunn

simpelhetens spottloskor träffar förödmjukande
hånskrattet ekar fortfarande vid återvändsgrändernas tröskel

helikoptervyn höll mig vid liv
bandet till ditt hjärta fick mina lungor att kippa
min syn att frita färger
mina lemlästade händer att känna

jag visste att syret var blått
när luften stod still och presenterade sin smärta

jag visste att du hade gått
när bara vita blodkroppar pumpades från mitt hjärta

såg så tydligt från min vy
hur jag log
och fann en lycka i den nakna lögnen

för det är så ett vi fungerar

kunde ha blivit älskad
blev inte hatad

bara ett inget