Som musik mellan träden rinner
ölen
ner
och vattnar den redan fuktskadade leran.
Jag tänker på mellanrummen mellan mina bara fötter
medan jag förflyttar mig lugnt genom takterna.
Han smyger
i sidledes som
för att inte stöta ihop
med det uppenbara och jag känner
hur blickarna bränner hål genom min flammiga rygg,
kan inte hjälpa att aktiveras
rent ut av flamberas som om den vore dränkt
i svettig bensin.
Jag eldar upp
det lilla
jag har lärt mig om dygd och dansar närmare.
Han vet vad han vill,
jag vill veta mer
men förstår samtidigt att det inte finns något mer att veta.
Därför natten är som alla andra
och kollektiv kåthet
kRiSaR
på dansgolvet.
Jag svänger på stället och avfyrar vigt en blick
som lyser svagt av fylla och kroppsvärme.
Hans mungipor
rycker
till
och även han känner sig som i abstinens, antar jag.
Då är vi två som behöver ett nytt beroende.
Betryggande.
Ljudet av många rörelser
på rad
kramar oss närmare där vi står
som en fortplantningsmanual under
STEG NUMMER ETT.
Låt på låt på låt låter kropp på kropp vara en nattvardsremix och förkroppsliga det odödliga
medan vi dricker utgroggat blod
och äter varandras
heliga kroppar.