Hjärnan är fylld till bristningsgränsen av
halvtänkta tankar om vad hjärtat är oviss om
och det enda som hjälper är en alldeles för
sen bilfärd genom en natt som blir ljus av
strålkastare mot lampor vid vägskälen
(så du egentligen ska veta vilken väg du bör gå)

Motorvägen som sträcker sig så lång som till
ingenstans
känns befriande och när gasen pressas mot
samma botten som jag själv befinner mig på
pumpar adrenalinet som säger
lugn lugn l u g n
(allt ordnar sig)

Hjärtat som aldrig känt sig så vilset som nu
slår utanför bröstet som är sprängfyllt av
allt utom ett vettigt svar

Och alla kärlekssånger översvämmar
nattradion tills den förtjänar att vridas till off
och inte skära ännu värre sår än de som
redan finns

Ett rödljus skriker
stanna stopp, för helvete
men foten har hunnit bli klistrad och
en ögonblicksframtidsintuition
av hur bilen kör mot det förbjudna och
i samma stund blir lika utpumpad mot
asfalten av en alldeles för tung
motståndare som kör mot grönt

Men allt är en dröm och det onda
gör lika ont som innan och jag
drunknar i mig själv inatt.