där gråheten förtvinar sällsamt
och en vackerhet finnes i klausul
då betraktaren skönjer ensamt
så sparka mig ful

vad är en nivå av något skapt inuti
där står väntan förvrängd i vestibul
där skönhet öppnar dörrar av harmoni
så snälla, sparka mig ful

svärtan sköljer som vågor i själ
när rädslan speglar guldgul
och skönheten förbryllas ständigt issär
jag ber dig, sparka mig ful

hur avskyvärt är en konstlad vackerhet
där ytan är skapt av kemisk modul
och omvärldens värdering gjort din blindhet
så nåder, sparka mig ful

blott miljarder en väg de vandrar
då stämpeln fövisat dem till ekorrhjul
så låt mig sällas till de som klandrar
och sparka mig evigt ful