död
ett ingenting utanför Guds tro
så ont att resa resor utan
destination

död
sprucken kristall med bruten prisma
ett ingenting är vår
ovän

död
utanförskap som blottar
som sorg och fruktan
ett ingenting utanför
ett allt

död
så hängande vid gränsens ingemansland
som ständig mörker
som aldrig färdas

kanske är
död
med Gud ett alternativ som får oss
att somna in utan oro

eller är död bara död och inget?