under lera burdust tjock väntar missiler av tundra
som rusar i våra vener med obegriplig sanning
då en omvärld ständigt måste få undra
förutan en uns av själslig bemanning

för där skall poesin aldrig behöva försvaras
då orden lockar till självinsikt
ett berövande ska inte besvaras
när förklaringen döljs av en utsikt

ett ständigt intellektuellt blåblodig vy
som ordmässigt den föraktade slaven
hämtad från en vokabuläristisk meny
blir jävligt död poesi begraven