det borde vara enkelt att älska
att nå dina innersta vener
och se de skratt som aldrig ekar tomt

det borde vara simpelt att känna
hur du berusar medan leendet
fryser konflikterna till döds

trots all enkelhet krossar jag mina drömmar in i komplikationens verkstad och där kryper en spillra av en forna människogestalt

det borde vara fyllt att lättja
att se din uppenbarelse dansa
och se hur du får luften att brännas

det borde vara så lätt att andas
när dina smekningar för mig ut till nya världar
och där bäddas jag ned bland sidenlakan

trots all simpelhet trasar jag sönder mina samveten och för mig till ett utanförskap där dina blickar blir mitt visum tillbaka

du är min räddning när jag faller
och faller gör jag kroniskt